Manipulerad forskning om hjärntumörrisker för mobilanvändande barn

bäst mobiltelefonI  slutet av juli presenterade KI-forskare en undersökning om barn som använder mobilen löper ökade risker för hjärntumörer. Resultaten  presenterades som  ”lugnande”, trots att de indikerade en ökad risk för hjärntumörer.  Dessutom kapades analysen så att möjligheten att se en ökad risk kraftigt reducerades.

CEFALO-studien omfattande 352 barn i Danmark, Norge, Sverige och Schweiz  i åldern 7–19 år som fått hjärntumör under åren 2004–2008. Deras mobilanvändning jämfördes med 646 friska barn.

Ett pressmeddelande påstod att resultaten var ”lugnande”.

”Forskarna kunde inte se en högre risk för de barn som använt mobilen under längst tid”, rapporterade Vetenskapsradion i P1. Professor Maria Feychting, anställd vid Institutet för Miljömedicin är den svenska forskaren bakom studien. Hon är också expert åt svenska myndigheter om risker med mobiltelefoni och även medlem i den industrivänliga organisation, ICNIRP, som fastställt gällande gränsvärden för mobiltelefoni. Hon har fått i stort sett alla anslag för  forskning på hjärntumörrisker av mobilanvändning i Sverige.

Resultaten som inte redovisades

Det är bara de som läser den vetenskapliga artikeln som ser de verkliga resultaten. De visar något annat än lugnande resultat. Studien visade att risken att få hjärntumör var förhöjd i nästan alla analyser. Risken för hjärntumör ökade med ökad användning och ju längre tid som gått sedan ett mobilabonnemang först införskaffades.

Kan bero på slumpen”

På frågan om hur resultaten kan anses vara betryggande, svarar Martin Röösli  i Schweiz som koordinerade studien:

– Resultaten är betryggande eftersom de inte är statistiskt signifikanta och därför kan bero på slumpen.

Argumentet är alltså att de ökade riskerna är betryggande eftersom de inte är statistiskt säkra till 95%.

För sex år sedan redovisade en av forskarna, Tore Tynes, liknande resultat. Men de förhöjda riskerna presenterades inte som ”lugnande” som nu, utan tvärtom skrev Tynes om ökade risker:

”Vi fann en ökad risk för hjärntumör vid förhöjda magnetfält i hemmen, om än inte statistiskt signifikant”.

”Det finns ju signifikanta risker”

Professor Joel Moscowitz, chef vid School of Public Health University of California, Berkeley menar att man inte nådde 95% statistisk signifikans, på grund av att studien omfattade flera hundra färre än planerat. Ju färre fall, ju svårare blir det att få 95% säkerställda resultat.

Cancerläkaren Lennart Hardell deltog i maj i en expertutvärdering vid  IARC, då mobilstrålning klassades ”möjligen cancerframkallande”.  Hardell anser att studien indikerar en ökad risk för hjärntumör:

– Det finns ju signifikanta risker och risken ökar med ökad användning.

Hardells forskargrupp har gjort liknande undersökningar. Han var först med att visa att ungdomar löper högre risk än vuxna att få hjärntumör av mobilen.

De trådlösa telefonerna

CEFALO-rapporten innehåller flera märkligheter. Den konstigaste är hanteringen av barnens användning av trådlösa telefoner. Trådlösa telefoner avger  samma strålning som en mobiltelefon.  Strålningen kan vara högre än från mobiltelefoner och de användes normalt under längre tid än mobiler under den undersökta perioden.

IARC klassade mobilstrålning, inklusive strålning från trådlösa telefoner, som cancerframkallande.  Lennart Hardell  har i sin forskning tvärtom behandlat trådlös telefonanvändning som en ytterligare exponering för mobilstrålning.. Resultat: trådlösa telefoner ökar risken för hjärntumör.

Bara de tre första åren

Men CEFALO-forskarna behandlade de trådlösa telefonerna på annat sätt än mobilerna. De kapade analysen av hjärntumörrisken  till användning enbart under de första tre åren.

– Vi tänkte att användningen i början är mest viktig och att det senare inte är så stor skillnad, förklarar Röösli och talar även om att det skulle kräva för stora resurser att fråga om mer än tre års användning.

– Vi intresserade oss för den första användningstiden eftersom vi ville undersöka långa latenstider. Beträffande korta latenstider är mobiltelefoner en mer relevant exponeringskälla och om mikrovågor är en risk skulle den uppträda för exponeringsuppgifterna för mobiltelefoner. Så vi såg ingen anledning att fokusera på korta latenstider även för de trådlösa telefonerna, fortsätter Röösli.

Påståendet är konstigt och ingen förklaring till forskarnas tilltag ges i  artikeln. Parallellen att en studie om rökningens risk för lungcancer enbart tittade på de tre första åren och struntade i om användningen därpå mångdubblades, ter sig otänkbar.

Jag ber såväl Martin Röösli som Maria Feychting att få se en kopia av frågeformuläret som användes. Båda vägrar. Däremot får jag av Etikprövningsnämnden vid KI det som Feychting sände till dem i samband med att studien skulle godkännas.

Frågan finns inte

Frågeformuläret  innehåller ingen fråga om de tre första årens användning. Fem frågor ställs om användning av trådlös telefon: Finns det en trådlös telefon i hemmet? När började barnet först använda den trådlösa telefonen? Hur ofta svarar barnet men lämnar telefonen till någon annan? Hur ofta talar barnet i den trådlösa telefonen och hur många minuter om dagen?

Formuläret är mycket omfattande. Totalt ställs 267 frågor till barnet och föräldrarna. Allt från kontakt med får och getter till ormar och reptiler undersöks. 38 frågor ställs om barnets exponering för cigarettrök.  Att det skulle kräva för mycket att fråga om mer om den trådlösa telefonen framstår som rent nonsens.

Design för att inte visa risker?

Metoden väcker misstankar om att undersökningen kan ha designats för att inte visa risker. Om användningen reduceras till de tre första åren, är sannolikheten för att se en förhöjd risk mycket liten.

Vad blir effekten av att reducera användningen till de tre första åren?

– Det leder till en undervärdering av risken. Vi vet att användningen ökar med åldern och att tonåringar pratar mest i telefon, säger Lennart Hardell

Forskarna har alltså sannolikt ändrat i frågeformuläret. Effekten blir en  reducerad risk. Misstanken om manipulation förstärks även av att 3-årsbegränsningen undgår  även de mest noggranna läsarna av rapporten. Begränsningen nämns inte  i textavsnittet där resultatet redovisas. Läsarna förleds att tro att resultaten gäller all användning.

CEFALO-studien har delvis finansierats av, Swiss Research Foundation on Mobile Communication, FSM. FSM finansieras i sin tur av de största mobiloperatörerna i Schweiz som grundade stiftelsen. Martin Röösli sitter i FSM:s styrelse och blev förra året medlem av SSM:s vetenskapliga råd.[2] Studier finansierade av mobilindustrin visar nästan alltid ”lugnande resultat”.  Resultat om hälsorisker med mobiltelefoni är ett svårt ekonomiskt bakslag för dem:

”Upplevda risker och nya vetenskapliga rön om skadliga hälsoeffekter av mobiltelefoner och mobiltelefonutrustning kan påverka oss negativt, endera genom minskad försäljning eller rättsliga processer” skrev Ericsson i sin årsredovisning 2010.

Mona Nilsson


[1] Frei et al.: Classification of personal exposure to radio frequency electromagnetic fields (RF-EMF) for epidemiological research: Evaluation of different exposure assessment methods; Environment International 36 (2010) 714–720

[2] http://www.mobile-research.ethz.ch/english/portrait_e.htm#pbeurteilung_e

DN: Åsa Moberg: Snedvriden forskning om cancerrisk