Mobilmaster skadar fåglar och insekter

En ny expertutredning i Indien, beställd av indiska miljödepartementet, konstaterar att ekosystemet skadas av mobilmasternas strålning, skriver Times of India.

De 10 experterna som tillsattes för ett år sedan för att studera effekterna av mobilmasterna på fåglar och bin, konstaterar att av 919 studier från Indien och övriga världen, visar en majoritet, 593, en negativ påverkan på fåglar, insekter och växter av strålningen från mobilmaster.

Expertgruppen kontaterar att forskningen visar att strålningen påverkar biologiska system på flera sätt och att det redan har ringts i varningsklockor vad gäller påverkan på bin och fåglar. Det senare visar på allvaret i situationen  och att många arter är känsliga.

Strålningen kan vara en orsak till den kraftiga nedgången i vissa populationer och experterna menar att det finns ett brådskande behov av uppmärksamhet kring frågan innan det är för sent. Expertgruppen rekommenderar därför lagstiftning som skyddar flora och fauna från hotet av den ökande strålningen.

Bland förslagen : För att undvika överlappning, bör inga nya mobilmaster tillåtas inom en km från närmsta mobilmast. Varningskyltar som informerar om riskerna bör sättas upp i anslutning till mobilmaster och inom fågelskyddsområden och andra känsliga områden bör mobilmasterna kontrolleras strikt. Allmänheten måste också få yttra sig innan nya mobilmaster kan godkännas.

Den indiska rapporten bekräftar farhågor om att den omfattande nedgången i sjöfågelbestånden runt alla svenska vatten som observerats det senaste decenniet kan vara kopplat till den massiva ökningen av radiofrekvent strålning, från radar och mobilmaster. Dessutom har vi en allvarlig nedgång av småfågelbestånden i städerna som var och en kan observera: var är alla gråsparvar?  Vi kan också konstatera, om vi höjer blicken en stund från textmeddelandena på mobilen, att det sker en omfattande träddöd sedan några år. Att träden dör är särskilt påtagligt i kraftigt bestyckade mobilmasters antennriktningar, där strålningen är som högst. Är det en slump eller ett samband?

Vi har alltså en mycket allvarlig situation, inte bara vad gäller människors hälsa, utan även för hela det ekologiska systemet. Varför är miljörörelsen så tyst över tystnaden som belägrar de svenska vattnen när sjöfåglarna hörs och syns allt mer sällan och kullarna blir färre och mer sällsynta? Varför ryter de inte till när även träden så uppenbart dör. Ser och hör de inget längre?

VAKNA! Något är allvarligt fel…..

———-

Debattartikel publicerad i Barometern 2010:

Något är allvarligt fel

Den 25 augusti 2010 skickar WWF, Jägarförbundet och Skärgårdsstiftelsen ut ett pressmeddelande med alarmerande uppgifter om tillståndet för sjöfåglarna. Ejderns ungar dör och antalet ejdrar minskar nu så kraftigt att forskningskommunikatören på Svenska Jägarförbundet menar att det pekar på att ”något är allvarligt fel”.

Den dramatiska nedgången för sjöfåglarna, flera arter har minskat med mer än 80% i antal, har drabbat näst intill alla vatten i Sverige, från västkusten till ostkusten och insjöarna. Sedan snart tio år tillbaka har miljökämpen Le Carlsson genom tålmodigt arbete bland fågelkolonierna i Blekinge skärgård tydliggjort den pågående katastrofen genom att räkna och dokumentera döda fåglar, skicka dem till Statens Veterinärmedicinska Anstalt för analys och observera fåglarnas onormala beteende. Han har i många år larmat för döva öron. Rapporterna om döda utsvultna ungar, förlamade fåglar, beteendestörningarna och vuxna fågelpar utan den normala raden av små ungar efter sig, har nonchalerats av de ansvariga och de politiska partierna.

Forskare vid Stockholms Universitet redovisade förra året att sjöfåglarna lider brist på B-vitaminet tiamin (B1), vilket sannolikt har bidragit till förlamningstillståndet och svårigheterna för fåglarna att reproducera sig. Professor Lennart Balk, som ledde undersökningen, konstaterar att problemet även finns bland landfåglar som exempelvis starar.  Lennart Balk tror inte att det är klassiska miljögifter som är boven: – Vi tror att det är andra störningar, berättar han och tillägger att de, liksom Le Carlsson, larmat i flera år för ansvariga men för döva öron. De har inga anslag för att fortsätta sin viktiga forskning. Naturvårdsverket medger att man inte har någon kunskap om hur fågelantalet förändrats över tiden i städerna. Men var och en kan konstatera att småfåglarna försvunnit också där.

Vad är det som händer i vår miljö? Det finns en faktor som aldrig diskuteras vid de få tillfällen som fåglarnas försvinnanden tas upp: Den ökande strålningen från mobiltelefonin och trådlös kommunikation. Samtidigt med fågelkatastrofen har denna förorening i miljön ökat dramatiskt. Detta är ett samband som borde utredas vidare. Forskning har visat att antalet gråsparvar minskar med ökad mobilstrålning, att storkar får förändrat beteende och svårigheter att reproducera sig i närhet av mobilmaster. Forskning har visat att grodyngel får förändrat beteende, blir apatiska och slutligen dör när de exponeras för strålning140 meterfrån en mobilmast. Forskning har visat att möss blir sterila efter 6 månader i en antennpark samt att kycklingembryon dör om de läggs under en sändande mobiltelefon, liksom att bin försvinner.

Laboratoriestudier har konstaterat att mobilstrålning stressar såväl växter som djur och människor. Strålningen har en stresseffekt även på cellnivå. Denna så kallade oxidativa stress skulle kunna vara en förklaring bakom b-vitaminbristen. Detta borde utredas, men inga initiativ tas. I stället är ansvariga nöjda med att hänvisa till en avgrundsdjup kunskapslucka om effekterna av den ökande strålningen i vår miljö. Miljöminister Andreas Carlgren avfärdar de hittills enda gjorda studierna med att ”de inte fått genomslag i forskarvärlden” samt att det för övrigt inte finns något som pekar på några risker. Att det inte finns något kvar efter att ha avfärdat de enda studierna, som gjorts bekymrar inte ministern. Med ett sådant resonemang hade vi fortfarande ansett att jorden är platt.

Ingen forskning har bedrivits i Sverige på effekterna, vare sig på djurlivet, vår miljö eller ens på människorna, trots den omfattande utbyggnaden under det senaste decenniet och trots att Ericsson är världsledande på mobilbasstationer. Under tiden ansvariga stoppar huvudet i sanden och böjer sig för den trådlösa industrins krav, blir kvackandet och kvittrandet alltmer frånvarande.

Mona Nilsson