Industribetalda experter som styr – ett hot mot folkhälsan och demokratin.

Svenska Dagbladet rapporterar i dag om Socialstyrelsens jäviga experter som deltog i beslutet om vaccinering av svenska flickor mot livmoderhalscancer.  Flera av experterna hade tydliga finansiella relationer till vaccinindustrin. Beslutet om massvaccinering av svenska flickor var resultatet av en framgångsrik lobbyingkampanj, som gav vaccinföretagets lobbyist pris för årets lobbyist år 2008. Läkemedelsföretagets lobbyist lyckades ta frågan ”Från ingenting till succé på nolltid”.

Socialstyrelsens chef, Lars-Erik Holm uttrycker förvåning och upprördhet över  experternas jäv i intervju med Ekot och SvD:

”Mest reagerar han (Lars-Erik  Holm) mot att inga jävsbeslut tycks finnas med i de arkiverade dokumenten, det vill säga hur de ansvariga bedömer jävsituationen för respektive experter och hur detta eventuellt ska hanteras.

–Sådana beslut ska alltid tas och de ska redovisas öppet.”

Det här är något som Holm tvärtom har för vana att förbise  framför allt i sin tidigare roll som generaldirektör för Strålskyddsinstitutet SSI.

Som dåvarande generaldirektör för SSI beställde Holm personligen en rapport om mobiltelefoners hjärntumörrisker år 2002 av två tydligt jäviga experter som hade ett privat konsultföretag, IEI, i USA. De två amerikanska experterna hade själva deltagit i en undersökning finansierad av mobilindustrin som påstods inte visa några överrisker för hjärntumörer. IEI stod dessutom som en av finansiärerna av undersökningen som uteslöt 200 000 av de tyngsta mobilanvändarna som i stället förpassades till den oexponerade jämförelsegruppen:

”Supported by grants from the two Danish operating
companies (TeleDanmarkMobil and Sonofon);
by the International Epidemiology Institute, Rockville,
MD; and by the Danish Cancer Society.”

I andra fall  har IEI i sin tur fått betalt av den berörda industrin när IEI finansierat undersökningar (Dow Corning-bröstimplantat). Det är alltså sannolikt att IEI även i detta fall i sin tur fick betalt av mobilindustrin.

Holm betalade IEI 100 000 kronor för deras jäviga rapport som (förstås) avfärdade hjärntumörriskerna med mobiltelefoner. Samma SVD-journalist som nu skriver kritiskt om vaccinexperternas kopplingar till industrin, Inger Atterstam, hyllade då år 2002 de amerikanska experternas utredning i sådan grad att superlativen går i taket, samtidigt som den svenska cancerläkaren Lennart Hardells studier  fullständigt ”sönderstrimlas” (Atterstams egen beskrivning). Svenska Dagbladet och Atterstam missade eller förbisåg, liksom Holm, IEI:s uppenbara kopplingar till industrin. Tvärtom påstod SVD att experterna inte hade några kända bindningar till industrin.

Lars-Erik Holm tillsatte också en expertgrupp år 2002 som varje år skulle utvärdera forskningen om mobiltelefonins hälsorisker. Nästan alla experter hade kända bindningar till industrin vilket Holm också sannolikt kände till men förbisåg liksom när det gällde IEI-rapporten. En majoritet var medlemmar i ICNIRP som rekommenderat gällande skyhöga gränsvärden för mobilstrålning, av stor ekonomisk och strategisk betydelse för industrin. Ordförande i expertgruppen Anders Ahlbom och sekreterare Maria Feychting från Karolinska Institutet är båda finansierade av mobilindustrin och med i ICNIRP. Anders Ahlboms bror var samtidigt lobbyist i Bryssel för TeliaSonera och 2010 startade han ett konsultbolag som riktade sina tjänster specifikt till telekomindustrin. I styrelsen satt Anders Ahlbom vilket han underlät att redovisa i sina jävsdeklarationer. Ahlbom ansåg att det inte kunde ha någon betydelse. Ahlbom och Feychting hade monopol på expertisen om mobilstrålningsriskerna i Sverige under ett decennium. De var också experter i frågan om mobiltelefoniriskerna till Holm och Socialstyrelsen, senast i Miljöhälsorapporten 2009.

Ahlbom har en något märklig och hälsofarlig utgångspunkt för sin industrivänliga expertis. Den är (framfört i november 2012):

”det inte finns någon särskild anledning att misstänka att mobiltelefonstrålning medför någon risk för hälsan.”

Med en sådan utgångspunkt och med sådana tydliga ekonomiska förmåner från den berörda industrin är det inte särskilt svårt att att gissa sig till vad Ahlbom och de övriga i expertgrupperna kommit fram till i sina utredningar under ett helt decennium som kostat skattebetalarna mångmiljonbelopp:

Trots all forskning som visar en lång rad allvarliga hälsorisker hävdar de att  inget tyder på några hälsorisker.

Industribetalda experter på områden som berör människors hälsa är inte bara ett hot mot demokratin. De är också ett hot mot vår hälsa. Det är hög tid att politiker och media inser vikten av att kritiskt granska experternas jävssituationer och bedöma deras bedömningar utifrån dessa. Allra helst bör  inte industrifinansierade experter delta expertutredningar överhuvudtaget.

Det handlar om alldeles för mycket pengar och alldeles för mångas hälsa.