Mer datorer i skolan ger mer problem med inlärning och psykisk ohälsa

IT-minister Anna-Karin Hatt vill se fler datorer i skolan. Underförstått ska det vara fler datorer trådlöst uppkopplade mot internet. Industrin lobbar hårt för att maximera sina vinster på barnmarknaden, inklusive skolmarknaden.

Det är den värld vi lever i. Industrins väl går före barnens. För om minister Hatt verkligen brydde sig om barnens inlärning och psykiska hälsa så skulle hon inte vilja se klassrummen fyllda till brädden av mikrovågsstrålning som visats orsaka

– inlärningsproblem

– koncentratiionsproblem

– huvudvärk

– minnesproblem

– psykisk ohälsa (nedstämdhet, ångest)

– hjärtproblem och stress

– cancer

I ett svart till minister Hatts artikel, som är helt i linje med Microsofts, Apples eller Ericssons önskningar, har jag i dag en artikel på SVT Debatt.

För den som tvivlar på att barn och lärare mår dåligt av strålningen, titta gärna här på denna video. Strålningen från wifi får barn att får hjärtproblem med flera svåra symtom. Strålningen är tre gånger högre än från en mobilmast i närheten.

Europarådet rekommenderade i resolution 1815 att trådlös teknik inte används i skolorna. Strålskyddsstiftelsen rekommenderar att wifi inte används utan endast fast uppkoppling mot internet. Bioinitiativ-gruppen anser att effekterna är helt klarlagda och att gränsvärdet sänks  kraftigt till 3 mikroW/m2.

Schweiz motsvarighet till TeliaSonera, Swisscom, känner väl till riskerna för barnen i skolsalar med wifi. I en patentansökan för en teknik som reducerar strålningen skrev företaget för några år sedan:

”The influence of electrosmog on the human body is a known
problem…. The risk of damage to health through electrosmog has also become better understood as a result of more recent and improved studies. When, for example, human blood cells are irradiated with electromagnetic fields, clear damage to hereditary material has been demonstrated and there have been indications of an increased cancer risk.”

Är det så konstigt att barnen mår dåligt när samhället blundar för uppenbara hälsorisker?