Mobilindustrin finansierar felaktig forskning om elöverkänslighet

The Guardian i Storbritannien har låtit publicera en video och en artikel om elöverkänslighet.  Elöverkänslighet är ett samlingsnamn för de symtom som kan uppstå i samband med exponering för allt från elektriska apparater, lysrör, datorer, mobilmaster, trådlösa datanätverk och mobiltelefoner mm.

Symtombilden är beskriven av forskare allt sedan 1960- och 1970-talet. Människor som exponerades för mikrovågsstrålning i sitt yrke led mer av sömnproblem, huvudvärk, yrsel, hjärtbesvär, koncentrations- och minnesproblem och nedstämdhet. Samma symtom som ”de elöverkänsliga” beskriver i dag när de exponeras för grannens trådlösa nätverk eller telefon, eller mobilmasten i närheten.

Det här är också symtom som forskare de senaste åren har sett är mer vanliga bland människor som använder mobilen mycket eller som bor i närhet av mobilmaster. De är också omvittnat av tusentals människor från i stort sett hela världen och dessutom av mycket trovärdiga människor som i the Guardians video: exempelvis en ung akutläkare och en Vd för ett livsmedelsföretag som var storanvändare av mobiltelefon tills kroppen en dag bara sade ifrån.

Nu finns det ju de som hävdar att forskningen inte lyckats visa några samband – trots att den bevisligen har det. Den här falangen stödjer sig på en sorts studier som kallas provokationsstudier där man exponerat människor under kort tid, oftast under dåligt kontrollerade exponeringsförhållanden och i tillägg därtill med dålig kontroll av vilka som är elöverkänsliga och vilka som inte är det. Det innebär att det kan finnas strålning när den inte skulle finnas och det kan  finnas många svarta får i den påstått vita flocken (elöverkänsliga). Båda faktorerna  drar ner möjligheten att visa ett samband. Det beror på att det spelar ingen roll om elöverkänsliga individer de fakto korrekt känner av strålningen i studierna – det är bara om en tillräckligt stor del av gruppen gör det som det räknas som ett resultat.

De flesta av de här felaktiga undersökningarna är finansierade av mobilindustrin. Varför? Jo elöverkänslighet eller ohälsosymtom av strålning är ett hot mot industrin eftersom det visar att strålningen kan orsaka  ohälsa. Det ligger i industrins ekonomiska intresse att tillbakavisa, eftersom det kan ha en negativ inverkan på deras verksamhet. De skulle ju exempelvis kunna åläggas att visa hänsyn till människor som är känsliga och  observanta.

I videon från The Guardian intervjuas James Rubin, ung psykolog som gjort praktexempel på felaktiga undersökningar och på hur forskare kan dra felaktiga slutsatser. Rubin är som de flesta i det här gebitet psykolog och är finansierad av mobilindustrin. Han visade exempelvis att mobilstrålning orsakar huvudvärk, men påstod att det inte berodde på strålningen eftersom såväl de elöverkänsliga som kontrollerna även fick huvudvärk när de inte exponerades. Problemet var bara att strålningen var på då den inte skulle det Det innebär att studien tvärt om visade att strålningen orsakar huvudvärk.  Du kan se bild på exponeringsutrustning och läsa mer om det här. och min artikel från 2007 om den bakvända forskningen här

Samma förvirrande forskning  har myndigheternas och regeringens expert på elöverkänsliga, Lena Hillert gjort. Hon har exponerat en grupp storanvändare av mobiltelefoner (50 % använde mobilen mer än 40 minuter om dagen och de hade ofta huvudvärk). Dessa storanvändare var den ”känsliga gruppen” som i senare forskningsöversikter av Rubin förvandlas till ”elöverkänsliga”. Men alla som vet något om elöverkänslighet vet att ingen elöverkänslig använder mobilen 40 minuter om dagen och de kan helt enkelt inte utsätta sig för 1,4 W/kg strålning under 3 timmar som i Hillerts undersökning. Det var således fullt av svarta får i den vita flocken. Kontrollgruppen som inte vanligen led av huvudvärk använde däremot mobilen till vardags mycket sparsammare.

Vad blir resultatet när man som forskare blandar ihop flockar på det här sättet? Jo förvillande. Båda grupperna fick huvudvärk när de exponerades och den grupp som inte var ”elöverkänslig” som till vardags använde mobilen mindre än den ”elöverkänsliga gruppen” fick mer huvudvärk än den storanvändande ”elöverkänsliga gruppen”.

Slutsatsen borde vara glasklar: mobilstrålning orsakar huvudvärk – och inte bara det utan stressade även hjärnan och försämrade sömnen vilket Bengt Arnetz helt korrekt redogjorde för i sin tolkning av resultatet. Men inte Hillert och inte Rubin. De  drar tvärtomslutsatsen att man inte har kunnat  visa att mobilstrålning kan orsaka olika symtom, varken sömnproblem eller huvudvärk. Ett halvår senare säger Hillert utan några betänkligheter till SVT att hon ”inte har några indikationer på några effekter”.

Andrew Marino konstaterar  i The Guardians artikel att industrin finansierar den här sortens felaktig forskning med felaktiga slutsatser eftersom de vet att risken för ett för dem negativt resultat är minimerad:

”the industry approves funding because statistical modelling of large-scale studies averages out experiences and produces no clear-cut results. Big business is happy to back risk studies, but they favour projects that minimise risk: ”You look at the statistics and see the way they design the experiments and they have no ability to find anything.”